Kofot!
Igår kväll tog hundarna och jag en ganska förtjusande promenad i ett område med åkrar och ängar. Ying och Tigger for fram som små jehun i grönskan; Jazz får inte lika fria tyglar för jag vill inte ha nån bortsprungen och borttappad liten ängel. I alla fall så hittade jag en krypandes fästing på Jazz redan medan vi var ute, och när vi hade kommit hem hittade jag en motsvarande, fastsittande liten fuling på Tiggers skära lilla mage. På sätt och vis var detta bra, för nu fick jag äntligen tillfällle att prova fästingkofoten som så många har rekommenderat. En liten grön manick som ser precis ut som en kofot, säljs i förpackning om en större och en mindre hos veterinärer och i djuraffärer. Dessbättre var det här fråga om en fästing av den litet mindre modesjangern så den mindre kofoten plockades fram - och vilken succé!! Hur smidigt som helst lossade HELA fästingen; missbelåten och vrång låg den där och sprattlade med benen, ivrigt spanande efter nästa offer (tji fick den, nu är den ett minne blott). Jag har för mig att min kofotuppsättning kostade 51,- och mitt slutomdöme måste bli att detta är en produkt för varje hem! Det elända fästingmedlet däremot (kommer inte ihåg om det är Ex-spot el. Frontline, i alla det som inte kan nyttjas å katter) anbringade jag för knappt tre veckor sedan men nu fick hundarna redan en ny dos igår. Det är litet tätt, tycker jag. Jag förstår inte att hundarna inte reagerar på det - själv tappar jag känseln i hela ansiktet när hundarna kommer och gosar!