Pelleskop-livet

En snäll till

Publicerad 2007-05-25 12:11:42 i Allmänt

Häromdagen tog jag vännerna till springa lös-stället; solen sken och näktergalarna härjade mitt på dagen. Det visade sig dock vara stora "motionera armén"-dagen e. dyl, för huvva! vad med små, små värnpliktiga det lubbade omkring! I de mest hiskeliga blåa bökser också, man ville helst knipa ihop ygena för att slippa se eländet. I alla fall - den hemska lilla puddingen (Jack Russellterrier av den lågställda typen kallas ibland för puddin' jack, visst är det rart?!) tyckte att di var hemskt intressanta och ville helst jaga dem allihop, men jag lyckades hålla hyfsad koll på honom. Tills han plötsligt inte kunde bärga sig längre utan gav sig av och sprang en till mötes, under livligt skall. Mitt i en uppförsbacke för den stackars löparen också, precis när man inte alls vill bli avbruten, och än mindre biten. För det var det han trodde att han skulle bli, det var uppenbart. Som en annan fjolla stod jag där och  hojtade: - han är inte farlig, bara en larvig valp! och den snälle vp:n blev inte arg utan fortsatte sin kamp i spåret när jag hade kallat in Tigger. Men DÅ! Då stack hunduslingen IGEN, full fart efter den flyende figuren, som så klart stannade och blev stående. Ubba. Vid det laget hade jag nästan runnit bort av pinsamhet och skämdes betydligt mer än vad hunden hade förstånd att göra. I desperation ropade jag: - Bli arg och försök att skrämma honom! Vp:n såg förtvivlad ut och ropade tillbaka: - Men han är ju så SÖT! Observera att jag inte är gumsjuk utan merasom moderlig när jag hävdar att jag tyckte att vp:n var den sötaste i den stunden.

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela