Agility, magsjuka och ringträning
Jazznik har börjat på sin fortsättningskurs i agility. Dvs det är mest jag som måste drillas - huvva vilken handler!! Dessutom är det nästan oöverstigligt för mig att lära mig banan utantill, om den innehåller fler än 2 hinder. Eljest går det ganska bra. Jazzen var visserligen rätt okoncentrerad och förlöpte sin matte ett par gånger - han är dock rätt så lätt att återföra till ordningen, till skillnad från min stora svarta buse (salig i åminnelse). I kväll är det dags igen!
Om det berodde på alltför mycket övertalningsgodis eller nån smitta - igår var Jazz riktigt eländig i magen, på båda sätten om man så säger. Så nu har han fastat i över ett dygn och jag kommer att använda Hills dietfoder som godis på kursen ikväll, det brukar gå rätt bra det också. Jag undrar om inte alla dvärgpinschrar egentligen har magkatarr - att spänna av och softa är ju inte riktigt deras grej...
Så var jag på ringträning i universitetsstaden med Ying. Det gick bra, han ville döda båda domarna. Skämt åsido, här behöver tränas intensivt, med mycket godis! Först hälsar han, om än skeptiskt, på den föregivna domaren, men när denne sedan vill klämma på honom morrar han och rynkar snoken och han gjorde t.o.m. en bitrörelse åt en av dem (som alldeles före det hade blivit rejält biten av en rottweiler, stackars människa!). Hos den andra domaren ville han inte ens ställa upp utan att morra och ha sig. Men han är rent allmänt rätt tramsig nu, typisk tonåring - kaxig och mesig på en gång. Och totalt döv! (utom när man öppnar kylskåsdörren) I alla fall så var hans halvsyster Dimple där och hon tyckte att Ying såg ut som han behövde ett kok stryk. Hon var också litet inne på att bita en domare, verkar vara ett riskfyllt jobb.
Lilla Tigger då, får han inte göra nåt roligt alls? Jo då, vi har börjat litet försiktigt med tävlingslydnadsträning och det kan nog bli bra när han väl lär sig att han inte ska sitta vackert vid min sida utan bara sitta på rumpan som en vanlig hund. Problemet är bara att han är så söt när han sitter vackert, han är liksom gjord för det! Och så utställningstränar vi hemma förstås, han börjar få ett riktigt säkert "stå". Dessemellan klämmer han in ganska mycket sönderbitning av i synnerhet skor och koppel, det hjälps inte hur mycket ben i olika modeller han får, golven är typ strösslade med dem, han sticker ändå emellan med mattes favvoballerinor eller nåt annat dyrt. Men för att vara positiv verkar det som om han äntligen har fått kontroll över sin blåsa, som det så vackert heter. Nu var det riktigt länge sedan jag trampade i nån våt fläck inomhus (i alla fall en SÅN våt fläck, det är ju i alla fall sjöar på sina ställen eftersom Ying är så slabbig när han dricker och när han har druckit). Den andra sorten däremot händer fortfarande inne alltsomoftast. Men han blir väl vuxen han också, nån gång.
Om det berodde på alltför mycket övertalningsgodis eller nån smitta - igår var Jazz riktigt eländig i magen, på båda sätten om man så säger. Så nu har han fastat i över ett dygn och jag kommer att använda Hills dietfoder som godis på kursen ikväll, det brukar gå rätt bra det också. Jag undrar om inte alla dvärgpinschrar egentligen har magkatarr - att spänna av och softa är ju inte riktigt deras grej...
Så var jag på ringträning i universitetsstaden med Ying. Det gick bra, han ville döda båda domarna. Skämt åsido, här behöver tränas intensivt, med mycket godis! Först hälsar han, om än skeptiskt, på den föregivna domaren, men när denne sedan vill klämma på honom morrar han och rynkar snoken och han gjorde t.o.m. en bitrörelse åt en av dem (som alldeles före det hade blivit rejält biten av en rottweiler, stackars människa!). Hos den andra domaren ville han inte ens ställa upp utan att morra och ha sig. Men han är rent allmänt rätt tramsig nu, typisk tonåring - kaxig och mesig på en gång. Och totalt döv! (utom när man öppnar kylskåsdörren) I alla fall så var hans halvsyster Dimple där och hon tyckte att Ying såg ut som han behövde ett kok stryk. Hon var också litet inne på att bita en domare, verkar vara ett riskfyllt jobb.
Lilla Tigger då, får han inte göra nåt roligt alls? Jo då, vi har börjat litet försiktigt med tävlingslydnadsträning och det kan nog bli bra när han väl lär sig att han inte ska sitta vackert vid min sida utan bara sitta på rumpan som en vanlig hund. Problemet är bara att han är så söt när han sitter vackert, han är liksom gjord för det! Och så utställningstränar vi hemma förstås, han börjar få ett riktigt säkert "stå". Dessemellan klämmer han in ganska mycket sönderbitning av i synnerhet skor och koppel, det hjälps inte hur mycket ben i olika modeller han får, golven är typ strösslade med dem, han sticker ändå emellan med mattes favvoballerinor eller nåt annat dyrt. Men för att vara positiv verkar det som om han äntligen har fått kontroll över sin blåsa, som det så vackert heter. Nu var det riktigt länge sedan jag trampade i nån våt fläck inomhus (i alla fall en SÅN våt fläck, det är ju i alla fall sjöar på sina ställen eftersom Ying är så slabbig när han dricker och när han har druckit). Den andra sorten däremot händer fortfarande inne alltsomoftast. Men han blir väl vuxen han också, nån gång.