Sommartid
Egentligen anser jag att s.k. sommartid är ett den ondes påfund, men numera lever jag lyxliv och kan liksom ta morgnarna som di kommer. Rätt sent kommer de, om jag får bestämma. Därmed kan jag njuta av sommartidens fördelar utan att kola vippen i min paulun varje afton. Så ikväll tog jag Stora Stygga Nero på en cykeltur, för alldeles första gången. Lite fundersam var jag allt, det skulle ju kunna ta en ände med förskräckelse, dvs. dikeskörning, hjärnskakning och allmänt elände. Men si, cykelspringning var alldeles Neros melodi, han travade så fint på sidan av cykeln och det såg så skönt ut när han riktigt kunde ta ut travstegen, som inbyggd stretching, liksom. Inte ens när jag trampade på som en skållad råtta behövde han gå över i galopp - man kan ju bara tänka sig så trist det måste vara för honom att lunka på i min promenadtakt i vanliga fall, trots att jag faktiskt spänstar på så det ångar om mig! Hur som helst tog vi det litet lugnt eftersom det var första gången, och efteråt blev det grundlig hundstretching och sedan ett litet extra kvällsmål (till Nero) bestående av två äggulor, litet linfröolja och litet ost. Mycket uppskattad supé! Klockan var halvnio när vi kom hem och det var fortfarande inte beckmörkt. Hurra!