Avslut på viltspårkursen
var det förra lördagen - enorma mängder snö, även om det inte syns just här vid spårslutet under och mellan några granar. Det här var det sista spåret - ung. 250 meter med fyra 90-gradersvinklar. Och riktigt djup snö! Jazz fick liksom fjärilssimma medan han spårade, men det beredde honom inga svårigheter det heller. Han tar det mycket lugnare i spåret nu, sen jag har infört passivitet innan han får börja, och så går jag ju med 5 meterslina. Det är heller inga problem om det skulle bli stopp i spåret pga av mig el. linan - när vi började med personspår var han väldigt känslig och kom av sig eller trodde det var "fel" när det blev stopp, nu har han så mycket självförtroende att han bara väntar in mig och sen fortsätter.