De e måånda-a morron...
Nej, det är onsdag förmiddag, men det KÄNNS banne mig som måndag morgon. Tråååkigt! Jag har lyckats ådra mig nåt totalt tjafs i vänster axel-arm-rygg-sida av halsen så det känns som rena medeltiden att sitta och skriva samt läsa manus. Ävensom att gå ut med figurerna i koppel känns som ett straff för nåt. Tack och lov finns voltaren i smörjform, men det har ganska kortvarig effekt.
Igår afse var det avslutning på Jazzens tävlingslydnadskurs - bara tre ekipage dök upp; prestationsångest? Jazznik var litet tveksam till nödvändigheten av att ligga i fuktigt gräs men han skötte sig rätt så bra ändå. Det är ställandet under gång som inte är klart, och så måste jag lägga in signaler före momenten, för annars blandar han ihop vanligt "fot" med ställande under gång och läggande under gång. Dvs. när vi stannar sätter han sig inte, när jag säger "stå" lägger han sig, när vi går rakt fram och det inte händer nåt på ett tag lägger han sig. Und so weiter. Klart att det måste snurra i en liten hundskalle! Tandvisningen gick dock strålande - visserligen börjar han bli rätt bekant med instruktörskan nu, men ändå! I inkallningen (både "vanlig" o över hinder) har han börjat hoppa upp på mig igen - det verkar vara en glädjegrej. Jag fick "tipset" att sätta knäet i bröstet på honom när han gör så, men det tipset lämnar jag oaktat. Vi ska nog lösa det med glädjen i behåll!
Sen tränade jag litet lydnad med småpojkarne också, när jag kom hem. Tigger är helvild - att belöna med godis är förenat med livsfara! Viljan är det inget fel på. Fot på stället och stegförflyttningar har jag börjat med, och även apport utan kommando. Ying börjar kunna lägga sig rakt vid sidan nu, även om han lägger sig på ena skinkan (=typisk valp). Sakta, sakta håller vi på att få till ett "stanna" också - nu kan jag gå 1 meter från honom och stanna där 5 sekunder! Låter inget vidare kanske, men är ändå ett stort framsteg. Med Ying måste jag hitta på nån smartare apportbock - de vanliga liksom försvinner nånstans i hans gap!
Igår afse var det avslutning på Jazzens tävlingslydnadskurs - bara tre ekipage dök upp; prestationsångest? Jazznik var litet tveksam till nödvändigheten av att ligga i fuktigt gräs men han skötte sig rätt så bra ändå. Det är ställandet under gång som inte är klart, och så måste jag lägga in signaler före momenten, för annars blandar han ihop vanligt "fot" med ställande under gång och läggande under gång. Dvs. när vi stannar sätter han sig inte, när jag säger "stå" lägger han sig, när vi går rakt fram och det inte händer nåt på ett tag lägger han sig. Und so weiter. Klart att det måste snurra i en liten hundskalle! Tandvisningen gick dock strålande - visserligen börjar han bli rätt bekant med instruktörskan nu, men ändå! I inkallningen (både "vanlig" o över hinder) har han börjat hoppa upp på mig igen - det verkar vara en glädjegrej. Jag fick "tipset" att sätta knäet i bröstet på honom när han gör så, men det tipset lämnar jag oaktat. Vi ska nog lösa det med glädjen i behåll!
Sen tränade jag litet lydnad med småpojkarne också, när jag kom hem. Tigger är helvild - att belöna med godis är förenat med livsfara! Viljan är det inget fel på. Fot på stället och stegförflyttningar har jag börjat med, och även apport utan kommando. Ying börjar kunna lägga sig rakt vid sidan nu, även om han lägger sig på ena skinkan (=typisk valp). Sakta, sakta håller vi på att få till ett "stanna" också - nu kan jag gå 1 meter från honom och stanna där 5 sekunder! Låter inget vidare kanske, men är ändå ett stort framsteg. Med Ying måste jag hitta på nån smartare apportbock - de vanliga liksom försvinner nånstans i hans gap!