Pelleskop-livet

Idag på skogslångisen hade jag Jazz kopplad för jag kände mig osorterad och otålig och var inte säker på att kunna hålla honom i styr. Ungdomarna sprang förstås lösa som vanligt. Plötsligt gav Tigger till ett "jiff!" och satte av framåt stigen med Ying efter sig. Bara högst 10 meter framför oss, på sidan av stigen, stod en älgko med sin kalv! (Jag har visserligen rätt länge tjatat om att det var så länge sen jag såg en älg och att jag gärna ville se en snart, fast jag menade ju något längre bort! Gärna från ett bilfönster...) Mamman såg inte direkt gullig och hundvänlig ut och jag såg framför mig hur småvalparna skulle springa efter och irritera och bli ihjälsparkade. Uppgiven ropade jag mitt vanliga "killar, kom!", och si: de vände på fläcken och kom till matte. Medan jag tjafsade för att få på dem kopplen (som alla satt efter varandra på Jazzen) stack de iväg IGEN till vilddjuret, men tvärvände och kom tillbaka när jag ropade. Vilken tur att jag hade jättegott godis i fickan! Just idag slängde vi Tiggerns bantningskur överbord, det blev godis i massor. Och vilken tur att jag just idag hade Jazzen kopplad, han hade nog inte varit lika lätt att övertala... Kamera hade jag med mig som vanligt, men på nåt sätt kunde jag inte prioritera fotograferandet i denna stund så det blir nog aldrig nån paparazzo (-a?) av mig!
Hur som helst: älgar är faktiskt ännu större än jättestora, och de var väldigt fina de här två; mamman var liksom guldig i pälsen och ungen var rätt luddig och nougatbrun. Och mularna var imponerande, det tyckte till och med Ying!