Mycke' nu!
Usch ja, massor med jobb o annat - och så mörkt nästan hela dagarna att fotografering endast med svårighet kan ske utan blixtljus. O med blixt ser resten ut som rena natta... Men i alla fall: 
Geggamojapromenad igår. Tigger är alltid med i svängarna!
Ying också, om han syns i mörkret. Och missa inte Jazzen, i bakgrunden!
Ett litet dopp är aldrig fel, så här till jul.
De tre musketörerna. Varför har inte JAG så där söt rumpa?! Äsch, det är nog bara svansen som saknas.
Trött.
Tröttare.
Tröttast, för de är två. Peppar tog en liten citypromenad (city, haha! ett tomt torg å nåra usla skyltfönster!) så han blev också allntes sliten.
Tiggers rara men trötta framtassar.
Annars då?
Jo tack, Stora Stockholm i helgen så stackars Tigger står på deffningskost, typ. Och så massor med motion, men det gillar han. Fast både i lördags och i söndags tog vi 2-timmars powerwalkar - då märks det att lillherrn har små korta ben. Liiitet trött blev han allt!
Jazz går på fortsättningskurs i freestyle - men alla glada förhoppningar om att få se MIG konstra runt på nån sån tävling kan härmed glömmas. Jazzen är däremot duktig, kanske kan mellanbarnet ta sig an honom?
Ying tappar päls o ser maläten ut. Två gånger har vi varit ute o joggat, bara 2,5 km, men ändå! Rackarns vilket tempo vi får upp, Ying är världens bästa draghund - precis lagom draghjälp och inget lintrassel!!
Peppar har haft en liten släng av dålig mage - örk! Ingen riktig succé att hitta blöta elefanthögar här o där! Men nu verkar det (peppar, peppar - lustigkurre!) ha tagit sig.
Vi fortsätter med viltspårandet. Sist ösregnade det och halvstormade - Jazz vägrade att följa med så det blev bara Tigger som fick träna. Jag lade spåret över en öppen åker och sen vinkel upp i en skogsholme och en vinkel till upp i ett stenröse. Bara ett par hundra meter eller så eftersom det var så svårt, spåret fick ligga en timme innan han tog det. Och SOM han tog det - som på räls tuffar han på. Blir det knasigt slår han inte mer än ett par meter åt varje håll, sen går han tillbaks mot mig och letar upp spåret igen - ber inte alls om hjälp. En naturbegåvning!!
Och så är jag så glad, så glad för mellersta barnet o lillolle kommer hem på fredag - de ska med till Stockholm och tävla i lydnad (nej, inte i eliten. Än.). Sen far hon tillbaks bara några små skruttiga dagar innan vi får ha henne hemma ett helt (fast kort) jullov. Hurra!
Nej, jobb nu. Tyska idag=leta finit verb. Också en sport!