Skratta eller gråta?
Det är frågan det - Jazz o jag klarade med nöd och näppe ett - - - TREDJEpris ikväll! Så här gick det till:
Platsliggning: 10, trots att hundstackarn fick ligga intill nåt stort som gjorde utfall mot höger o vänster när han var kopplad. Men Jazzen var en pärla!
Tandvisningen följde direkt och den nollade vi som väntat, ändå tyckte jag att det gick något bättre idag. Kanske pga att domaren var en hon? "Något bättre" = han nosade på henne innan han sa "dra åt pipsvängen!" och visade tänderna alldeles av sig själv...
Sen hade ju dummatten lyckats dra ett högt nummer (kan man träna på lottdragning?) så klockan var över 8 innan det var vår tur = 3 grader i luften, fullt med dagg i gräset. Ja, ni förstår. Frusen mage osv.
Linförigheten gick inget vidare, men det var samma sak med nästan alla hanhundar och några tikar. Överlag fick kde flesta låga poäng där. Fast kanske inte så låga som våra...
Läggande under gång: skratt utbröt, det var liksom smack i backen och studs upp. Satt kvar och väntade på att bli räddad av matte. Jättekallt om magen! Och blött!!
Inkallning: vadå, jag? nu? hurdå? varför det? ok, ok, jag kommer, stressa inte. Nåt i den stilen.
Ställande under gång: stannade riktigt bra och stod kvar, men när jag vände mig om slog han ner rumpan. Suck.
Apport: en alldeles lagom stor apport som såg alldeles ny och otuggad ut, i alla fall var den inte det minsta dräglig för de andra hundarna i klassen hade mycket större gap. Det här kommer att gå finfint, tänkte jag, vi har tränat med mycket svårare grejer! Och Jazz han la huvudet på sned och gjorde sig rar på första kommandot, på andra kommandot la han hakan på apportbocken helt behändigt och viftade så intagande med svansen. "Menar du så här?" Nja, det gjorde jag ju inte, men han var väldigt söt.
Och så hoppet, en baggis, vårt sanna paradnummer: först "vadå, jag?", sen snyggt hopp, god fart mot matte - och så tvärnit med nosen i backen!
Så faktum är att på prisutdelningen, när det visade sig att vi faktiskt hade kommit trea från slutet och fått ihop hela 106 p så blev jag GLATT ÖVERRASKAD!
Och i väntan på prisutdelning tränade vi alltihopa på samma plan, med fullt av hundar omkring och samma lukter i gräset - och lillkillen gick förstås som en klocka!
Platsliggning: 10, trots att hundstackarn fick ligga intill nåt stort som gjorde utfall mot höger o vänster när han var kopplad. Men Jazzen var en pärla!
Tandvisningen följde direkt och den nollade vi som väntat, ändå tyckte jag att det gick något bättre idag. Kanske pga att domaren var en hon? "Något bättre" = han nosade på henne innan han sa "dra åt pipsvängen!" och visade tänderna alldeles av sig själv...
Sen hade ju dummatten lyckats dra ett högt nummer (kan man träna på lottdragning?) så klockan var över 8 innan det var vår tur = 3 grader i luften, fullt med dagg i gräset. Ja, ni förstår. Frusen mage osv.
Linförigheten gick inget vidare, men det var samma sak med nästan alla hanhundar och några tikar. Överlag fick kde flesta låga poäng där. Fast kanske inte så låga som våra...
Läggande under gång: skratt utbröt, det var liksom smack i backen och studs upp. Satt kvar och väntade på att bli räddad av matte. Jättekallt om magen! Och blött!!
Inkallning: vadå, jag? nu? hurdå? varför det? ok, ok, jag kommer, stressa inte. Nåt i den stilen.
Ställande under gång: stannade riktigt bra och stod kvar, men när jag vände mig om slog han ner rumpan. Suck.
Apport: en alldeles lagom stor apport som såg alldeles ny och otuggad ut, i alla fall var den inte det minsta dräglig för de andra hundarna i klassen hade mycket större gap. Det här kommer att gå finfint, tänkte jag, vi har tränat med mycket svårare grejer! Och Jazz han la huvudet på sned och gjorde sig rar på första kommandot, på andra kommandot la han hakan på apportbocken helt behändigt och viftade så intagande med svansen. "Menar du så här?" Nja, det gjorde jag ju inte, men han var väldigt söt.
Och så hoppet, en baggis, vårt sanna paradnummer: först "vadå, jag?", sen snyggt hopp, god fart mot matte - och så tvärnit med nosen i backen!
Så faktum är att på prisutdelningen, när det visade sig att vi faktiskt hade kommit trea från slutet och fått ihop hela 106 p så blev jag GLATT ÖVERRASKAD!
Och i väntan på prisutdelning tränade vi alltihopa på samma plan, med fullt av hundar omkring och samma lukter i gräset - och lillkillen gick förstås som en klocka!