Pelleskop-livet

om  man nu kan kalla en lydnadstävling för ett källarhål. Litterärt lät det ju i alla fall, och kanske kan det konfundera nån liten googlare. I alla fall har jag som aktiv och åskådare kunnat göra följande iakttagelser under lydnadsprov:
- många som har bordercollie bankar på och gormar åt sina hundar. Hittills har jag inte sett någon amstafförare vara annat än odelat positiv. Är bordercollies elaka o farliga hundar som kräver våld? Är amstaffägare fina och mjuka personer, velourisar? Eller är det bara en händelse?
- bland riktigt unga (mitten på tonåren) hundförare verkar det vara populärt att nyttja hårda nypor mot hundarna. Nån trendgrej, kanske?
- västar, västar, västar!! Kan ingen slå sig på att framställa praktiska FAST FINA västar, i andra färger än skogsmullegrönt och sorgbeige?

- knähöga graningekängor i högsommarvärme på en kortklippt apellplan. Ger mig litet S/M-känsla. Busigt!
- nästan ingen har med sig hunden på prisutdelningen, fast nu sist blev åtminstone de som hamnade på pallen kraftfullt anmodade att hämta sina hundar. Tänk er konståkning, parklass - bara en av åkarna i resp. par på pallen. Han el. hon?
- mycket snicksnack av otrevlig typ, och mycket högspända typer. Redan i klass I!!! Inte mycket kul blir det kvar då.

Men i övrigt är det jätteskojsigt med lydnadstävlingar - det är inte ens särskilt pinsamt när det går åt skogen! Kan tänka mig att det blir värre om (NÄR) vi har tagit oss uppåt i klasserna...