Vintern raaaa....!
Jajamen, nu ere vår på riktigt - och det nästan i överkant! Igår fick vi vänta med skogsprommisen till aftonen - i synnerhet Ying är väldigt värmekänslig. Idag var det dock en aaaning svalare, så vi drog till skogen redan på morgonkvisten - 5 km på små vildvuxna stigar, det var alldeles härligt! (Nåt att tänka på när jag sliter med nåt trist jobb till kl. 4 på morgonen - alltså att det är tack vare det "hundgörat" som jag kan hålla på med det trevliga hundgörat på dagtid, i solsken).
Så här håller de på mest hela tiden - Jazz måste vara iförd långlina för han är inte att lita på om någe jurr skulle dyka upp - tyvärr blir hans små bröder, och matten, hela tiden insnodda i linan också.
Att ta nån hyfsad porträttbild på lilla rödtopp är stört omöjligt - kvick som en vessa är han, och nyfiken som en bofink el. nåt.
Vi vilade en stund och då ville Tigger ägna sig åt sin favorithobby - knyckning! Det är alldeles otroligt så kompakt han kan bli när det gäller att ta sig in i trånga utrymmen där godis kan tänkas finnas. Och kommer han inte in genom den ordinarie öppningen så snidar han sig en från insidan. Nästan alla mina jackfickor är som såll numera. Idag har han ävensom slaktat en tygportmonnä och en väska. Snorungen!
Ying blir gärna litet filosofisk mellan varven (på vanligt folk kallas det "trött i benen" men med sharpei är det mer så att de måste kontemplera världsfrågorna o slikt). Jazz har nästan slagit in honom som ett paket, men det stör inte vår lille Konfucius i hans betraktan över en tallkotte.
Yingens nya hobby - att färdas i diken så långt som möjligt. Inte alltid är dikena så här pass rena heller, ibland är det rena geggamojan. Ytterst välgörande för hyn, säger Ying.
Se här - rumpan på ett träsktroll! Rätt klafsigt om tassarna, eller hur?
Här gör Tigger ett flyganfall på Ying. Han är liksom självmotionerande, den.
Sen åkte vi hem och då var pysarna faktiskt riktigt trötta i ett par timmar. Nytt rekord för Tigger!
Så här håller de på mest hela tiden - Jazz måste vara iförd långlina för han är inte att lita på om någe jurr skulle dyka upp - tyvärr blir hans små bröder, och matten, hela tiden insnodda i linan också.
Att ta nån hyfsad porträttbild på lilla rödtopp är stört omöjligt - kvick som en vessa är han, och nyfiken som en bofink el. nåt.
Vi vilade en stund och då ville Tigger ägna sig åt sin favorithobby - knyckning! Det är alldeles otroligt så kompakt han kan bli när det gäller att ta sig in i trånga utrymmen där godis kan tänkas finnas. Och kommer han inte in genom den ordinarie öppningen så snidar han sig en från insidan. Nästan alla mina jackfickor är som såll numera. Idag har han ävensom slaktat en tygportmonnä och en väska. Snorungen!
Ying blir gärna litet filosofisk mellan varven (på vanligt folk kallas det "trött i benen" men med sharpei är det mer så att de måste kontemplera världsfrågorna o slikt). Jazz har nästan slagit in honom som ett paket, men det stör inte vår lille Konfucius i hans betraktan över en tallkotte.
Yingens nya hobby - att färdas i diken så långt som möjligt. Inte alltid är dikena så här pass rena heller, ibland är det rena geggamojan. Ytterst välgörande för hyn, säger Ying.
Se här - rumpan på ett träsktroll! Rätt klafsigt om tassarna, eller hur?
Här gör Tigger ett flyganfall på Ying. Han är liksom självmotionerande, den.
Sen åkte vi hem och då var pysarna faktiskt riktigt trötta i ett par timmar. Nytt rekord för Tigger!