Fortbildning
Idag har Ying varit på utställningsträning - vi tränade att stå och trava hyfsat snyggt. Yingen travar rätt snyggt, matte har en bit kvar (fast så tycker jag ju inte om köttbullar heller!) Under denna timslånga träning satt Jazzen snällt fjättrad vid en lyktstolpe och gnavde litet på nån knota utan att knota. (Haha, lustigkur
Sen var det Jazzniks tur - freestyle! Jag höll på med freestyle med Nero en del, han var jätteduktig, men när jag försökte med Jazz tidigare kändes det ungefär som att dansa med en överkokt pytteliten spagetti. Men nu är det så att gossen är litet tvåårstramsig ibland och behöver göra saker med sin matte hela tiden för att inte spåra ur och bli en ungdom på glid. Hur som - han var strålande! Inga som helst fel på fattningsförmågan där inte! Och roligt hade han, som vanligt. Entusiasm är hans mellannamn. Men det var nån annan som inte var fullt så entusiastisk - Ying, som fick sitta bunden och vänta. Obadoba, som han grinade! Pep, skrek, gnällde, gnisslade, bölade, knorrade, joddlade, wailade - alles! Efter en halvtimme fick jag (o säkert övriga kursdeltagare med) nog och satte honom i bilen, då humfade han bara litet och var tyst sen. Sen var det nätt och jämnt att han kunde ta sig från bilen och in i huset när vi kom hem, världens tröttaste (och hesaste?) pejare!